kan ju inte prata alls. Fyfan va fult man kan prata. Tänk nästa gång ja träffar någon som försöker snacka me mig, ja kommer ju börja asgarva och inte kunna sluta?.. Ska ja bara ignonera alla människor som försöker prata me mig eller? hahah ja vet inte hur ja ska hantera den hära svåra situationen ja befinner mig i just nu.. Ja känner mig ju dum om ja skrattar men sen låter de värre om ja försöker att inte skratta då sitter ja typ och sejer ha lite då och då. PINSAMT! jadu de är ju frågan de - hur ska de gå för mig när ja flyttar till behandlingshemmet..
Har för mig att de bara e folk här ifrån som bor där.. gud hjälp mig amen.


nu är de synd om mig. Eller kanske synd om
folket som försöker prata me mig?.